Innehåll
Diuretika
Diuretika ökar urinutsöndringen genom att hämma tubulär reabsorption av natrium och vatten. De klassificeras efter verkningsplats i nefronet.
Loop-diuretika (t.ex. furosemid)
- Verkningsplats: Tjock ascenderande Henle-skänkel
- Mekanism: Hämmar Na+/K+/2Cl–-kotransportören (NKCC2)
- Effekter: Kraftig diures, vasodilatation (via prostaglandiner)
- Biverkningar: Hypokalemi, hyponatremi, hypomagnesiemi, ototoxicitet, hyperurikemi
Tiazider (t.ex. bendroflumetazid)
- Verkningsplats: Tidig distal tubulus
- Mekanism: Hämmar NaCl-kotransportören
- Metabola biverkningar: Hyperurikemi, hyperglykemi, hyperlipidemi, hyperkalcemi
Kaliumsparande diuretika
- Spironolakton: Kompetitiv aldosteronantagonist, distala tubulus och samlarkanalerna
- Amilorid: Direkt ENaC-blockad, oberoende av aldosteron
Acetazolamid
- Hämmar karbonanhydras i proximala tubulus
- Kliniska indikationer: Bergsjuka, glaukom, idiopatisk intrakraniell hypertension
Mannitol
- Osmotiskt diuretikum, filtreras men reabsorberas inte
- Indikationer: Förhöjt ICP, akut glaukom