Vaughan Williams klassificering
Klass I – Natriumkanalblockerare: Ia (kinidin, prokainamid): medelsnabb kinetik, förlänger QT. Ib (lidokain, mexiletin): snabb kinetik, förkortar AP. Ic (flekainid): långsam kinetik, ökar QRS, proarytmisk risk.
Klass II – Betablockerare: Minskar automaticitet i SA-noden, slår AV-nodslednäringen. Indikation: sinustakykardi, förmaksflimmer, ventrikulära takyarytmier vid sympatikusaktivering.
Klass III – Kaliumkanalblockerare: Förlänger aktionspotential och QT. Amiodaron (t1/2 40–55 dagar, Vd 60 l/kg): förstahandsval vid refraktärt VF. Sotalol: kombinerar klass II och III.
Klass IV – Kalciumkanalblockerare: Verapamil, diltiazem: slår AV-noden; kontraindicerat vid AV-block grad II–III och svår systolisk hjärtsvikt.
Adenosin
Endogen purin; verkar via A1-receptorer och ger djup temporär AV-nodsblockad (10–15 sek). Dosen: 6 mg IV snabb bolus, kan upprepas med 12 mg om ingen effekt. Förstahandsvalet vid SVT. Kortverkande: halveringstid <10 sekunder (erytrocytupptag och endotelmetabolism).
Amiodaron – kliniska aspekter
Indikationer: refraktärt VF/VT (300 mg IV), rytmkontroll vid förmaksflimmer, frekvensstyrning vid HF. Biverkningar vid långtidsbehandling: pulmonell fibros (allvarligast), hypo-/hypertyreoidism (innehåller 37% jod per vikt), hepatotoxicitet, perifert neuropati, fotosensitivitet, blå-grå hudpigmentering.
Magnesiumsulfat
Förstahandsvalet vid torsade de pointes: 2 g IV under 10–15 minuter. Mekanism: troligen kalciumkanalblockerande effekt som minskar early afterdepolarizations (EAD). Ges oavsett plasmanivå av magnesium.