Anestesi & Intensivvård
Startsida  /  EDAIC II  /  Farmakologi  /  23 · Lokalanestetika
ÄMNE 23 · FARMAKOLOGI

LOKALANESTETIKA

Verkningsmekanism, kliniska egenskaper och toxicitet vid lokalanestetika.

Starta quiz Tillbaka till Farmakologi
Innehåll
  1. Verkningmekanism
  2. Struktur och klassificering
  3. Kliniska egenskaper
  4. Fibertypssensitivitet
  5. Maximaldoser
  6. Systemisk toxicitet
  7. Adrenalin som tillsats

Verkningmekanism

Lokalanestetika (LA) blockerar spänningsstyrda natriumkanaler (Nav) inifrån axonet. Den icke-joniserade (lipofila) basen passerar cellmembranet; inuti axonet joniseras molekylen och binder natriumkanalen från insidan i inaktiverat tillstånd. Detta hindrar natriuminflöde och förhindrar depolarisation.

Lokalanestetika — kemisk struktur
Fig 23.1: Kemisk struktur för amid- (lidokain) och esterlokalanestetika (prokain). Aromatisk del + amid/esterbindning + aminkedja (SG2, kap 23).

Struktur och klassificering

LA består av en aromatisk ring kopplad via en ester- eller amidlänk till en amingrupp. Amider (lidokain, bupivakain, ropivakain, prilocain, levobupivakin) metaboliseras i levern av CYP-enzymer. Estrar (kokain, prokain, tetrakain, kloroprokain) hydrolyseras i plasma av kolinesteraser.

Kliniska egenskaper

pKa och anslag: Lägre pKa → större andel icke-joniserad bas vid pH 7,4 → snabbare anslag. Lidokain (pKa 7,9) har snabbare anslag än bupivakain (pKa 8,1).

Lipofilicitet och duration: Mer lipofillt → starkare vävnadsbindning → längre duration. Bupivakain är mer lipofillt än lidokain.

Proteinbindning: Bupivakain ca 95%, lidokain ca 65%. Hög proteinbindning förlänger duration och minskar fri (aktiv) fraktion i plasma.

Fibertypssensitivitet

Tunnast och omyeliniserade fibrer blockeras lättast: C-fibrer (smärta/autonomt) → A-delta (skarp smärta) → A-beta (beröring) → A-alfa (motorik). Klinisk implikation: differentiell blockad möjlig vid låga koncentrationer.

Maximaldoser

Systemisk toxicitet

CNS (lägst tröskel): Perioralt domningar, öronsus, metallsmak, yrsel → CNS-excitation, kramper → CNS-depression.

Kardiovaskulär: Myokarddepression, arytmier (bupivakain mest kardiotoxiskt). Behandling: Intralipid 20% 1,5 ml/kg IV (lipid sink-effekt), HLR.

Adrenalin som tillsats

Vasokonstriktion via alfa-1-receptorer minskar lokal absorption → förlänger duration (30-50%), minskar systemisk toxicitet och ger hemostas. Undviks vid fingrar, tår, näsa, öra och penis (digital cirkulation).

GBSN · Ämne 23 · Lokalanestetika EDAIC DEL 2 · FARMAKOLOGI