Innehåll
Översikt
Fetalcirkulationen skiljer sig fundamentalt från den postnatala cirkulationen. Lungorna är icke-funktionella för gasutbyte, och placenta fungerar som det organ där syresättning och koldioxidelimination sker. Tre fetala shuntar dirigerar blodflödet förbi lungorna och optimerar syretillförseln till hjärna och hjärta:
- Ductus venosus — shuntar blodet förbi levern
- Foramen ovale — shuntar blod från höger till vänster förmak
- Ductus arteriosus — shuntar blod från pulmonalisartären till aorta
Blodflödet steg för steg
Blodets väg genom fetalcirkulationen kan beskrivas i följande steg:
- Placenta → Umbilikalven: Oxygenerat blod lämnar placenta via umbilikalvenen med ett pO2 på cirka 4,7 kPa (35 mmHg) och en saturation på 80–90 %.
- Ductus venosus: En del av blodet passerar genom levern, men en betydande andel shuntas direkt till vena cava inferior (IVC) via ductus venosus.
- Höger förmak: Det oxygenerade blodet från IVC blandas med deoxygenerat blod från SVC i höger förmak.
- Foramen ovale (60 %): Cirka 60 % av blodet passerar genom foramen ovale till vänster förmak → vänster kammare → aorta ascendens → hjärna och hjärta.
- Höger kammare (40 %): Resterande 40 % passerar till höger kammare och ut i pulmonalisartären.
- Ductus arteriosus (90 % av höger kammares output): Eftersom den pulmonella vaskulära resistensen (PVR) är hög, passerar bara ~10 % av höger kammares blod till lungorna. Resterande 90 % shuntas via ductus arteriosus till aorta descendens.
- Tillbaka till placenta: Blod återvänder till placenta via de två umbilikalartärerna med ett pO2 på cirka 2,7 kPa (20 mmHg) och saturation ~65 %.
Preferentiell syresättning
Fetalcirkulationen är designad för att leverera det mest oxygenerade blodet till de mest syrekänsliga organen — hjärna och hjärta:
- Eustachievalven (crista dividens) i höger förmak styr det mer oxygenerade blodet från IVC genom foramen ovale till vänster sida
- SVC-blodet (saturation ~25 %) riktas preferentiellt mot trikuspidalisvalvet och höger kammare
- Resultatet: vänster kammares blod (som perfunderar hjärna och hjärta) har högre syresaturation än höger kammares blod
Nyckelkoncept
Trots att höger och vänster kammare pumpar i parallell (inte i serie som postnatalt), säkerställer den preferentiella fördelningen att det mest oxygenerade blodet når hjärna och hjärta via vänster kammare och aorta ascendens.
Förändringar vid födsel
Vid födelsen genomgår cirkulationen dramatiska förändringar inom sekunder till minuter:
"The gasp" — första andetaget
- Det första andetaget genererar ett kraftigt negativt intrathorakalt tryck
- Lungorna expanderar → pulmonell vaskulär resistens (PVR) sjunker dramatiskt
- Lungblodflödet ökar markant
- Ökat venöst återflöde till vänster förmak → trycket i vänster förmak stiger
- Tryckskillnaden stänger foramen ovale mekaniskt (vänster förmak > höger förmak)
Navelsträngsklämning
- Bortfall av den lågresistenta placentacirkulationen → systemisk vaskulär resistens (SVR) stiger
- Trycket i aorta ökar, vilket ytterligare bidrar till att foramen ovale hålls stängt
Kliniskt
Övergången från fetal till neonatal cirkulation innebär att kamrarna övergår från parallellkoppling till seriekoppling. Misslyckad övergång (persisterande fetal cirkulation/pulmonell hypertension hos nyfödda) är ett allvarligt neonatalt tillstånd.
Stängning av fetala shuntar
| Struktur | Funktionell stängning | Anatomisk stängning | Mekanism |
|---|---|---|---|
| Foramen ovale | Omedelbart vid födsel | Veckor till månader | Tryckskillnad (LA > RA) trycker septum primum mot septum secundum |
| Ductus arteriosus | Timmar efter födsel | ~2 veckor | Stigande pO2 + minskande prostaglandinnivåer → kontraktion av glatt muskulatur |
| Ductus venosus | Inom dagar | 1–3 veckor | Upphört umbilikalvensflöde; blir ligamentum venosum |
Nyckelkoncept
Ductus arteriosus stängs av stigande pO2 och minskande prostaglandiner. Prostaglandin E1 (alprostadil) kan användas för att hålla ductus arteriosus öppen vid ductus-beroende medfödda hjärtfel. Omvänt kan indometacin (en prostaglandinhämmare) ges för att påskynda stängning vid persisterande ductus.
Remnanter av fetala strukturer
| Fetal struktur | Postnatal remnant |
|---|---|
| Umbilikalvenen | Ligamentum teres hepatis |
| Ductus venosus | Ligamentum venosum |
| Umbilikalartärerna | Mediala umbilikalligamenten |
| Ductus arteriosus | Ligamentum arteriosum |
| Foramen ovale | Fossa ovalis |