Innehåll
Indikationer för direkt artärtrycksmätning
- När icke-invasiv mätning är opålitlig — t.ex. vid obesitas, arytmier eller under ambulanstransport.
- När extrema blodtrycksförändringar förväntas — massiv blödning, kardiovaskulär instabilitet, inducerad hypotension.
- Behov av frekventa arteriella blodgasanalyser.
- Vid pulskonturbaserad hjärtminutvolymsmonitorering (t.ex. LiDCO).
Komponenter i mätsystemet
| Komponent | Detalj |
|---|---|
| Artärkanyl | Kort, stiff, 20 G hos vuxna |
| Slang | Vanligen <120 cm, fylld med NaCl 0,9 %, fri från kinkar, koagel och luftbubblor |
| Trevägskran + spolning | Möjliggör nollning, provtagning och spolning |
| Tryckpåse | NaCl 0,9 % pressad till 300 mmHg, droppflöde 4 ml/h för att förebygga koagulering |
| Membran (diafragma) | Mycket tunn, gränsyta mellan vätskepelaren och transducern |
| Strain-gauge-transducer (givare) | Piezoelektrisk sensor kopplad till en Wheatstone-brygga (null-deflektionssystem med galvanometer, 2 konstanta motstånd, 1 variabelt motstånd och strain gauge) |
| Mikroprocessor + display | Förstärker signalen, beräknar systoliskt/diastoliskt/MAP |
Nollning
Transducern måste nollställas mot atmosfärstrycket och hållas i höjd med höger förmak (fjärde intercostalrummet, midaxillärlinjen). Fel höjd → 7,5 mmHg fel per 10 cm.
Normal våg och dess komponenter
Varje hjärtcykel ger en karakteristisk våg:
- Uppstigande fas (anakrot) — snabb tryckökning vid kammarsystole.
- Systolisk topp — maximalt systoliskt tryck.
- Nedåtgående fas — utdrivning saktar, aorta-återfjädring.
- Dikrotisk notch — stängning av aortaklaffen (slutet på systole). Uppträder normalt ungefär en tredjedel ner på den nedåtgående flanken, dvs. vid den punkt då aortatrycket överstiger kammartrycket.
- Diastolisk avklingning — tryckfall när blod rinner till periferin.
Faktorer som bestämmer vågformen
- Slagvolym (volym blod som utdrivs).
- Utkastningshastighet under varje slag.
- Artärtrrädets compliance (förmåga att distenderas).
- Systemisk kärlresistans (SVR).
Information från artärtryckvågen
| Parameter | Hur den avläses | Klinisk betydelse |
|---|---|---|
| Systoliskt BT | Toppvärdet | Påverkas främst av slagvolym och artärcompliance. Äldre → högre (stiff aorta); neonatala → lägre (följsam aorta). |
| Diastoliskt BT | Lägsta värdet | Påverkas främst av arteriell recoil. Äldre → lägre (stiff kärl kan inte fjädra tillbaka); neonatala → högre (god elastisk recoil). |
| Pulstryck | Systoliskt − diastoliskt | Högt vid AI, högt CO, stiff aorta. Lågt vid hypovolemi. |
| MAP | Dias + ⅓ × pulstryck | Organperfusionstryck |
| Dikrotisk notch | Position och form | Reflekterar perifer kärlresistans. Vasodilation (sepsis, epidural) → nedåtskiftad och fördröjd notch. |
| Uppstigningens branthet | Gradient | Speglar vänsterkammarkontraktilitet (dP/dt) |
| Nedgångens gradient | Flankens lutning | Speglar arteriell compliance |
| Area under systolisk del | Upp till dikrotisk notch | Slagvolym (pulskonturanalys → hjärtminutvolym) |
Vasodilation-mönster
Karakteristika vid vasodilation (sepsis, epidural): lågt systoliskt, lågt diastoliskt, brett pulstryck, nedåtskiftad och fördröjd dikrotisk notch.
Kliniska mönster
| Mönster | Orsak |
|---|---|
| Brant uppstigning, smal puls, låg dikrotisk notch | Hypovolemi |
| Stort pulstryck, snabb nedgång, lågt diastoliskt | Aortainsufficiens |
| Liten, långsam våg (pulsus parvus et tardus) | Aortastenos |
| Varierande amplitud med andning (>10 mmHg) | Pulsus paradoxus (tamponad, svår astma) |
| Dubbel systolisk topp (bisferisk puls) | Hypertrofisk obstruktiv kardiomyopati (HCM) |
| Anakrotisk notch (liten notch under uppstigningen) | Aortastenos, minskad compliance |
Andningsvariation och volymstatus
Positiv tryckventilation minskar venöst återflöde under inspiration och ökar det under exspiration. Hos hypovolemiska patienter syns detta som stora svängningar i systoliskt tryck (SPV), pulstrycket (PPV) eller slagvolymen (SVV). Hjärt–lunginteraktioner under mekanisk ventilation kan bedöma vätskeresponsivitet.
NyckelpunktPPV >13 % under kontrollerad ventilation predikterar volymsresponsivitet (kräver sinusrytm och Vt ≥ 8 ml/kg). Pulskonturanalys kan även beräkna slagvolym och hjärtminutvolym.
Felkällor
| Felkälla | Detalj |
|---|---|
| Kalibrering | A-linjer använder enpunktskalibrering (nollning mot atmosfär). Drift av nolla och gain kan inträffa över tid. Tvåpunktskalibrering krävs vid offset + gain-fel, trepunkts vid icke-linjärt svar. |
| Transducerhöjd | Måste vara i höjd med höger förmak. 7,5 mmHg fel per 10 cm höjdskillnad. |
| Egenfrekvens (resonans) | Systemet tenderar att oscillera vid sin egenfrekvens. Måste vara ≥ 10 × grundfrekvensen i artärvågen för att undvika förstärkning. Grundfrekvens = hjärtfrekvens i Hz (60 slag/min = 1 Hz, 120 slag/min = 2 Hz). |
Dämpning och egenfrekvens
Dämpning är systemets tendens att motstå oscillation. Ett optimalt dämpat system har ett dämpningsvärde av 0,64.
Egenfrekvens (naturlig frekvens)
Egenfrekvensen påverkas av:
- Direkt proportionell mot kateterdiametern.
- Omvänt proportionell mot √(systemets compliance).
- Omvänt proportionell mot √(slangens längd).
- Omvänt proportionell mot √(vätskans densitet).
Frekvensrespons
Artärvågen är en komplex sinusvåg som via Fourieranalys kan delas i harmoniska komponenter. De första 10 harmonikerna bidrar till vågformen, vilket innebär att transducern bör ha ett bandbreddsintervall på 0,5–40 Hz.
Överdämpning vs underdämpning
| Överdämpning | Underdämpning | |
|---|---|---|
| Systoliskt | Underskattas | Överskattas |
| Diastoliskt | Överskattas | Underskattas |
| MAP | Oförändrat | Oförändrat |
| Orsaker | Blodkoagel, luftbubbla, överdriven slanglängd eller compliance | Slang för lång och icke-följsam |
Komplikationer
- Frånkoppling av kanyl → risk för massiv blodförlust.
- Arteriell trombos.
- Ischemi distalt — sällsynt men möjligt; kontrollera kollateralcirkulation med t.ex. Allens test.
- Infektion.
- Oavsiktlig läkemedelsinjektion — kan orsaka distal kärlockusion och ischemi. A-linjer ska vara tydligt märkta och färgkodade.