Översikt — CO₂-mätning
Koldioxid mäts rutinmässigt på två sätt inom anestesin:
- Arteriell blodgas — partialtrycket av CO₂ i blodet (PaCO₂) mäts med Severinghaus-elektroden.
- Kapnografi — procentuell CO₂ i utandad gas mäts med infraröd absorption, och visas som ett numeriskt värde (kapnometri) och en vågform (kapnogram).
Severinghaus-elektroden (pCO₂ i blod)

Severinghaus-elektroden är en modifierad pH-elektrod i kontakt med en natriumbikarbonatlösning (NaHCO₃). Elektroden är separerad från blodprovet av en semipermeabel membran (t.ex. teflon).
Funktion
CO₂ från blodprovet diffunderar genom teflonmembranet och reagerar med vatten i bikarbonatlösningen:
Den resulterande förändringen i [H⁺] mäts av glaselektroden (potentiometrisk) inuti.
Egenskaper
- Svarstid: 2–3 minuter (begränsad av diffusion genom membranet).
- Kräver kalibrering före användning med gas av känd CO₂-koncentration.
- Systemtemperaturen måste hållas vid 37 °C.
Infraröd analysator (kapnografi)
Kapnografi har blivit en integrerad del av övervakningen under anestesi. Den vanligaste monitorn använder en infraröd analysator.
Princip
- Diatomära gasmolekyler (molekyler med två eller fler olika atomer) absorberar infraröd strålning.
- Varje gas absorberar vid en specifik våglängd. CO₂ absorberar maximalt vid 4,26 µm.
- Genom att mäta mängden absorberad IR-strålning kan gasens partialtryck beräknas (Beer-Lambert-lagen).
Uppbyggnad
- En IR-stråle passerar genom ett filter för önskad våglängd och delas i två strålar.
- En stråle passerar genom en referenskammare, den andra genom provgaskammaren.
- Kammarfönstren är av kristall (silverbromdid eller safir) — inte glas, som absorberar IR.
- Skillnaden i IR-absorption mellan provgas och referens detekteras av fotoelektriska celler.
Kalibrering och felkällor
- Kalibrering: luft (antagen noll-CO₂) och en känd CO₂-koncentration (gaslycka) eller elektroniskt (steginmatning).
- Barometriskt tryck påverkar mätningen — CO₂-koncentrationen mäts som partialtryck.
- Vattenånga har hög IR-absorbans och kan störa — en vattenfälla krävs.
- Hygroskopisk slang behövs för att avlägsna fukt.
Huvudström vs sidström
| Egenskap | Huvudström (mainstream) | Sidström (sidestream) |
|---|---|---|
| Sensorplacering | Direkt på endotrakealtuben | Extern analysator via provslang |
| Svarstid | < 100 ms | 2–3 sekunder fördröjning |
| Provflöde | Inget (in-line) | 50–200 ml/min aspiration |
| Fördelar | Snabb, ingen provtransport | Lätt patientdel, fungerar utan ETT |
| Nackdelar | Tung sensor, kondens, kräver ETT | Fördröjning, sekretblockering, fuktproblem |
Kapnogrammet
Kapnogrammet är en grafisk representation av CO₂-koncentrationen under andningscykeln:
- Fas I (inspiratorisk baslinje): Utandning av döda rummets gas — ingen CO₂ detekteras.
- Fas II (uppgångsfas): Snabb ökning när alveolärgas blandat med dödrumsgas når sensorn.
- Fas III (alveolär platå): Ren alveolärgas andas ut — platå eller lätt stigning. Slutet av fas III = PETCO₂ (end-tidal CO₂).
- Fas 0/IV (inspiratoriskt fall): Abrupt fall till baslinjen när frisk gas inspireras.
Stigande baslinje: Fas 0/IV når inte noll → rebreathing (uttjänt CO₂-absorbent, otillräckligt färskgasflöde).
Plötsligt ETCO₂-fall: Dislokerard ETT, massiv luftemboli, cirkulationsstopp.
Stigande ETCO₂: Malign hypertermi, ökat metaboliskt behov, hypoventilation.
Normal PETCO₂–PaCO₂-gradient: PETCO₂ är normalt 2–5 mmHg lägre än PaCO₂ på grund av alveolär dödrumsventilation. En gradient > 10 mmHg tyder på allvarlig ventilations-/perfusionsmismatch.
Klinisk nytta av kapnografi
Om man bara fick välja en enda monitor under anestesi skulle de flesta anestesiologer välja kapnografen, på grund av den stora mängd information den ger:
- Bekräftelse av endotrakealtubens position — den mest pålitliga metoden.
- Detektion av rebreathing (otillräckligt färskgasflöde eller slut CO₂-absorbent).
- Detektion av obstruktivt exspirationsflöde (haj-fena-mönster).
- Detektion av ventilatorfrånkoppling (plötsligt ETCO₂ = 0).
- Plötsligt fall i ETCO₂ → cirkulationsstopp, lågt hjärtminutvolym eller lungemboli.
- ETCO₂ ger en uppskattning av arteriellt PaCO₂.
- Detektion av malign hypertermi (snabbt stigande ETCO₂).
Blodgasanalysatorns parametrar
En arteriell blodgasanalysator mäter tre parametrar direkt:
| Direkt mätt | Metod |
|---|---|
| PaO₂ | Clark-elektrod (amperometrisk) |
| PaCO₂ | Severinghaus-elektrod (potentiometrisk) |
| pH | Glaselektrod (potentiometrisk) |
Därutöver beräknas (deriveras) följande värden:
- HCO₃⁻ (bikarbonat)
- Base excess (BE)
- O₂-saturation (SaO₂)